Källor

Om luktorganet utsätts för en odorant under längre tid uppträder adaption; lukten uppfattas inte längre. Detta fenomen beror på två olika fysiologiska mekanismer:

• Desensitisering - odorantreceptorn inaktiveras genom fosforylering av av ett proteinkinas
• Reglering av känslighet hos katjonkanaler - analogt som sker i ljusadaption, se sektion 5.6.2, sker en anpassning av cAMP-reglerade katjonkanaler

http://www.medicinstudent.se/neural/node114.html

En sensorisk adaption är när nervcellernas aktivering minskar

Adaption är en av flera mekanismer som bidrar till sensorisk filtrering. För att hjärnan ska kunna fungera, måste sinnesintryck som är av mindre betydelse sorteras bort. Detta kallas sensorisk filtrering och bidrar till ett effektivare utnyttjande av hjärnkapaciteten. Sensorisk filtrering kan också äga rum i hjärnan. När vi koncentrerar oss på en uppgift och kopplar bort alla andra sinnesintryck, kan detta betraktas som en form av sensorisk filtrering som sker på "högre" nivåer i hjärnan och inte är sensorisk adaption. Anders Lundquist

http://www.djur.cob.lu.se/Svar/Sinne2.html#Ada

• Hyperosmi - överfunktion i luktsinnet
• Hyposmi - underfunktion av luktsinnet

http://sv.wikipedia.org/wiki/Luktsinnet

hyperosmi

hyperosmi´ (nylat. hyperosmi´a, av hyper- och grek. osmē´ 'lukt'), förstärkt luktsinne, ett oftast övergående symtom. Hyperosmi kan åtfölja ett migränanfall. En förvrängd luktupplevelse kan ibland förekomma vid epileptiska anfall som utgår från hjärnans tinninglober.

hypoosmi

hypoosmi´ (nylat. hypo(o)smi´a, av hypo- och grek. osmē´ 'lukt'), hyposmi, nedsatt luktsinne. Hypoosmi kan bl.a. bero på sjukdom i näshålan med påverkan på översta näsmusslans slemhinna med dess luktsinnesceller. Den vanligaste orsaken är förkylning; luktförmågan normaliseras då efter utläkning. Efter vissa infektioner, t.ex. hjärnhinneinflammation och influensa, kan luktsinnet ibland förbli nedsatt. Hypoosmi kan ibland bero på neurologisk sjukdom, t.ex. skada på luktnerven till följd av diabetes eller brist på vitamin B₁₂, samt förekommer vid tumör i främre skallgropen. Den vanligaste orsaken till bestående luktnedsättning är skada efter våld mot huvudet.

http://www.ne.se/lang/hypoosmi?i_h_word=Hyposmi

Luktreceptorer

De G-proteinkopplade receptorerna, G_olf, som sitter på luktreceptorcellernas yta utgör den största proteinklassen och ungefär tre procent av våra gener används för att producera luktreceptorerna. Ett doftämne binder in till G_olf som i sin tur aktiverar cAMP som binder direkt till Ca⁺-kanaler vilka öppnas och depolariserar cellmembranet genom att kloridjoner också sipprar in. Depolarisationen startar en aktionspotential om den är tillräckligt stark för att nå över en tröskelnivå. Luktreceptorcellernas axon leder till olika glomerulus där andra nervceller för signalen vidare till hjärnan via luktnerven (kranialnerv I, n. olfactorius).

Signalerna från luktreceptorerna går till hjärnans olika luktcentra. Dessutom leder nerver direkt från glomerulus till det limbiska systemet och framkallar känslor. Luktsinnet är det enda sinne vars nerver inte kopplas om i thalamus på sin väg till storhjärnan.[3]

Talamus har en viktig funktion då den bland annat fungerar som en kopplingsstation för alla sinnesförnimmelserna (utom lukt) från basala ganglierna samt till och från hjärnbarken, och därmed bestämmer vilka förnimmelser som är rellevanta att skicka vidare eller skall stoppas. Alla signaler är inte viktiga att bearbeta, tex beröring från kläder behöver vi inte arbeta med, om man tex samtidigt bränner sig på handen, som måste bearbetas. Denna prioritering och hindrande av överinformation sker här.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Luktsinnet